hellolisa

 

Följ min blogg med Bloglovin' genom att klicka HÄR

 

Då var man framme! :)

 

Är så sjukt taggad på att jag är här nu!! Hade det riktigt svårt att sätta mig in i att jag verkligen skulle åka. Kändes nästan som att jag glömt bort lite i hur det är här, men nu känns det som att man aldrig varit borta och det pirrar i hela kroppen.

 

Landade i Bangkok 06:30 imorse efter en riktigt behaglig flygresa. Allt har verkligen gått hur bra som helst! 

Steg ut ur flygplatsen och värmevägen träffade på en gång. Från utgången till taxin (ca30m) började håret redan bli blött och svettmustachen var ännu en gång ett faktum. Det som slog mig mest var hur jag kunnat leva i denna värme i över ett år. F*n galet(!) men riktigt skönt på samma gång. 

 

 

Så back at Koh San Road, Bangkoks backpacker central. Under dagarna ser det ut som en helt normal gata men mot kvällen fylls den upp med stånd som säljer lite allt möjligt och gatan förvandlas även sakta till en stor partycentral.

Ligger för stunden i sängen och njuter av en 7/11 toastie. Hade tänkt jag skulle sova tidigt i natt, men rummet ligger ut mot huvudgatan och musik blastar in som jaa.. det är nog högre volym i mitt rum än vad det är på klubbarna hemma och då överdriver jag inte heller. Får se hur det ska gå att somna..

 

Imorgon blir det att bussa mot Kambodja så nu är det dags att natta så man vaknar i tid. Wish me luck!

 

 

 

 

 

 

 

Imorgon, om 10 timmar, bär det av! Aaaahhh!! Kan inte fatta att dagen redan är här. Känns sjukt overkligt, läskigt och förväntansfullt på samma gång.

 

Resfebern har varit ett faktum sen i fredags och har plågat mig så otroligt under helgen.

Glömt bort hur det är med en riktig resfeber.. Magen strejkar, allt känns osäkert, vill inte åka, magen kronglar mer och jaa.. illamånde blabla. 

 

Spenderade iallafall sista kvällen i detta vinterland på bästa sätt - Pyjamasparty med familjen. Mysmiddag följt av film, spökhistorier och utmaningar. Hur mysigt som helst även om liten blev lite för skrajsen efter min spökhistoria. Awwh sötaste!

 

Väskan är packad och jag är redo för avfärd!

 

Heej! 

 

Hade min sista dag på jobbet i fredags och det kändes förvånadsvärt mycket tråkigare än jag kunnat tro. Har alltid haft det rikgit bra på kära dosen och kommer sakna stället så mycket, men hey livet går vidare eller hur?

 

Efter att jag sagt hejdå till alla på jobbet vart det raka vägen till Linn för att förbereda sig för en riktigt grym helg med tvådagars. Älskar festligheter, men även om det var otroligt kul för stunden så var det raka motsattsen när jag vaknade upp imorse och det var dags att krama om mina närmaste, säga farväl och åka hem till byn. Alla kommer vara så sjukt saknade och även om det är svårt att säga adjö så vet jag att det bara är temporärt och jag kommer snart få träffa alla knasbollar igen.

 

För varje gång jag kommit hem har det blivit svårare och svårare att säga adjö. Har kommit att trivas mer och mer och såklart är det svårt att slita sig från något älskvärt. 

 

Meen efter regn kommer solsken.. Fick just sjukt goda nyheter från min boss i Kambodja och de vill mer än gärna att jag ska komma och jobba där igen så är sjuuukt taggad!! Känns lättare att lämna när jag har något så otroligt kul att se fram emot om bara några dagar! Jobba i Sihanoukville, speciellt på Dolphin Shack Beach Bar, är det bästa som kunnat hända. Såå otroliga fina upplevelser och minnen från stället. Nu är det bara att tagga tusen!!

 

Heej! 

 

Slog mig idag att det är sista veckan på jobbet kommande vecka och efter det så är det bara pang boom hej och så sitter jag på planet som ska ta mig till asien. Wiihooo(!) och nej nej nej känner jag på samma gång hahah. Fortfarande mycket att fixa och trixa med och så lite tid att umgås med alla kära.

 

Måste:

Kolla upp all nödvändig information

Göra en packlista

Packa

Boxa upp mitt rum

Frossa i all svenska mat som som vanligt är mycket saknad

Säga adjö till alla

Plugga massor! (kom in på "Introduktion till kinesiska I" så jag kan läsa in poängen jag behöver för att bli beviljad nya studiemedel till australienstudierna i sommar) Kinesiska av alla ämnen.. Aningen random men känns verkligen riktigt kul att få pröva på :)

 

Idag är det exakt två år sedan jag för första gången började backpacka ensam. Jäklar vilket äventyr det har varit!! Känns helt overkligt att jag gjorde det men oj så tacksam!

 

Kommer ihåg som om det vore igår då jag klev ur flygplatsen i Hanoi, Vietnam, mitt i natten. Vart fan är jag? Vad gör jag?

Det var varmt och fuktigt, kolsvart och jag var vettskrämd. Visste inte vart jag skulle, kunde inte se något förrutom några slummliknande små byggnader. En taxi kom och och tog mig på en timmes färd in till stan, inte ens där kunde jag se vad som fanns omkring mig.. hursom.. Vaknade morgonen efter i ett regnande Hanoi, men det var så vakert, ett oerhört kaos, så många nya intryck och jag hade ingen aning om vart jag skulle börja. Rädslan och paniken satte snabbt igång och jag lyckades tillslut samlade upp lite mod och gick till en restaurangen precis bredvid. Efter frukosten sprang jag snabbt tillbaka till mitt rum innan jag efter några timmar lyckades samla lite mer mod och gå och utforska staden en sväng. Tror aldrig jag känt mig så osäker, nervös och ensam i mitt liv.. MEN allt löste sig så mycket bättre än jag någonsin kunnat drömma om. Så fort jag flyttat in på mitt första hostel träffade jag några som det hängdes rätt så mycket med.. en vecka senare mötte jag en tjej som kommit att bli en kompis för livet.. sedan en till.. och ja ni förstår...

 

18 månader var jag borta och det har varit en sån otrolig resa både upplevelsemässigt som personligt. Kommer aldrig att glömma alla de galna äventyr, den vackra naturen och kulturchoken men det jag alltid kommer värdesätta mest är hur jag växt som person under denna tid. Kan själv inte alls sätta det i ord. När jag läste citated nedan for en varm ström genom hela min kropp och ögat tårade upp lite grann. Det är verkligen en så fullträff på hur det varit för mig. Det är under denna tid jag kommit att verkligen älska mig själv och älska livet för var det är.

 

 

Funderar du själv på att åka GÖR DET BARA!! Det kommer vara rädd, du kommer känna dig ensam, men det kommer vara värt det på så många nivåer du inte kan föreställa dig. Som min älskade Phil Dunphy sa: "Life's too short to be ruled by fear"

 

 

 

Wiiiiihh har just fått reda på att mina kära vänner Vanny och Ley ska ha sitt efterlängtade bröllop den 1:a Februari. 

Bli ett ytterst snabbt stop i Bangkok denna gång då jag landar den 28:e Januari och måste vara redo för bröllopet i Kambodja minst en dag innan, helst två. Är så sjukt exalterad och glad för deras skull! Vanny är som en storbror och jag kan inte beskriva hur lycklig jag är hans vägnar ♥

 

Gott nytt år allesammens! 

 

Ser verkligen fram emot det nya året och hoppas det bringar lika mycket glädje och äventyr som det föregående. Med vad jag har inplanerat för detta år så kommer det nog bli ett av de bästa hittills! Låter lagomt kliche att säga detta inför varje årsskifte, men sedan jag började resa i 2011 så har åren verkligen bara blivit bättre och bättre. De senaste åren har fyllts med så mycket lycka, en sån ofattbar stor mängd nya upplevelser och framförallt så många nya underbara vänner från världens alla hörn. Alla upp och nergångar jag tagit mig an längst vägen och alla vänliga själar jag träffat har hjälpt mig utvecklas till den jag är idag och jag kunde inte vara lyckligare!!

 

Som för många så bringar ett nytt år nya löften. Nyårslöftet, eller snarate målet, för i år blir att lära mig att låta som Chewbacca från Star Wars. Har hunnit med att träna lite och har en låååång väg att gå haha

Det här blir, även om det inte är min första resa, den resan då jag kommer vara borta riktigt riktigt länge. Den då jag flyttar hemifrån på riktigt och mitt tonårsrum packas ner i lådor. 

Det känns både bra och dåligt på samma gång och samtidigt som jag vill att mitt rum ska stå kvar, orört, så kan jag inte bärga mig att få packa ner allt och verkligen känna känslan av att jag är påväg ut i världen igen.

 

Har börjat att stöka undan lite smått men står nu helt stilla. Vad är det egentligen som är viktigt att få med sig denna gång? Har lärt mig rätt så bra vad som behövs och vad man ska skippa inför en vanlig backpackingresa, men denna resa blir inte riktigt samma som förr och jag står nu stum... Bör man prioritera små prytlar man använder i vardagen eller de där extra kläderna som man verkligen inte vill lämna bakom eller ska man lämna rum och shoppa lös i Bangkok?

 

Något som är självklart det är att Felix och Bob Niño ska med på resan! Mina små pluttar jag fått av min bror ♥