Idag är det exakt två år sedan jag för första gången började backpacka ensam. Jäklar vilket äventyr det har varit!! Känns helt overkligt att jag gjorde det men oj så tacksam!
Kommer ihåg som om det vore igår då jag klev ur flygplatsen i Hanoi, Vietnam, mitt i natten. Vart fan är jag? Vad gör jag?
Det var varmt och fuktigt, kolsvart och jag var vettskrämd. Visste inte vart jag skulle, kunde inte se något förrutom några slummliknande små byggnader. En taxi kom och och tog mig på en timmes färd in till stan, inte ens där kunde jag se vad som fanns omkring mig.. hursom.. Vaknade morgonen efter i ett regnande Hanoi, men det var så vakert, ett oerhört kaos, så många nya intryck och jag hade ingen aning om vart jag skulle börja. Rädslan och paniken satte snabbt igång och jag lyckades tillslut samlade upp lite mod och gick till en restaurangen precis bredvid. Efter frukosten sprang jag snabbt tillbaka till mitt rum innan jag efter några timmar lyckades samla lite mer mod och gå och utforska staden en sväng. Tror aldrig jag känt mig så osäker, nervös och ensam i mitt liv.. MEN allt löste sig så mycket bättre än jag någonsin kunnat drömma om. Så fort jag flyttat in på mitt första hostel träffade jag några som det hängdes rätt så mycket med.. en vecka senare mötte jag en tjej som kommit att bli en kompis för livet.. sedan en till.. och ja ni förstår...
18 månader var jag borta och det har varit en sån otrolig resa både upplevelsemässigt som personligt. Kommer aldrig att glömma alla de galna äventyr, den vackra naturen och kulturchoken men det jag alltid kommer värdesätta mest är hur jag växt som person under denna tid. Kan själv inte alls sätta det i ord. När jag läste citated nedan for en varm ström genom hela min kropp och ögat tårade upp lite grann. Det är verkligen en så fullträff på hur det varit för mig. Det är under denna tid jag kommit att verkligen älska mig själv och älska livet för var det är.
"Then, she began to breathe, and live, and every moment took her to a place where goodbyes were hard to come by. She was in love, but not in love with someone or something, she was in love with her life. And for the first time, in a long time, everything was inspiring"
- r.m. drake
Funderar du själv på att åka GÖR DET BARA!! Det kommer vara rädd, du kommer känna dig ensam, men det kommer vara värt det på så många nivåer du inte kan föreställa dig. Som min älskade Phil Dunphy sa: "Life's too short to be ruled by fear"
En fortfarande osäker, förrvirrad Lisa i Halong Bay, bara 3 dagar in på resan